lördag 28 oktober 2017

Fiskebilen eller saken som får en att gå upp och jobba



Jag är precis klart med en artikel till Fiskefeber. Om vinterhavsöring i skärgården. Jag ska skriva en artikel om mina fiskebilar genom tiderna. Till feber. Från första körförbuds-Amazonen och fram. Men så här långt fram som till dessa fiskebilar hinner jag nog inte. 278905643267 tecken med blankslag i så fall. Ett helt nummer, eller årgång. Men nu tar jag de två senaste då man haft pengar. I jämförelser alltså. Vi har intressen. Fiske, bilar, skytte, cykling - saker som får oss upp om morgonen.
För mig är fiskebilen det näst roligaste att ”ha” i den allvarsamma lek-lådan efter fiskebåten/båtarna och själva fisket. Räddningen från meningslösheten och färgerna borta från livet. Nu ska jag berätta lite om den nya reportagebilen.

Jo, den förra bilen hade jag jobbat mycket med. Volvo v70 -07 awd. Vi hade haft många, många kvalitéts timmar tillsammans. Det var så kul. Jag kände i stort sätt till hela maskinen. Jag var på väg att sätta dit Ferita racekatalysator 3" 100 celler från turbon och sen Simonsystem resten bakåt. för att få ut de där sista 10-12 hk. Tyvärr fick jag sälja det hela på blocket. Nyplogad grusväg. Lite slarvig körning då en tung kamera höll på att falla från sätet. Vägen gjorde en svag böj. Jag la ner kameran på golvet. Vägkanten höll inte och plötsligt var jag i skogen och fick jag ta fram de galnaste rally-skillsen sen ungdomen. Jag växlade ner och tryckte gasen i botten. Om jag bromsat skulle vad som helst kunna hända. Som att hålla händerna för ögonen. Kan bli svår snurr.

7000 varv och världens vrål. Men skogskanten var för brant. Jag kom inte upp på vägen. ”Bara och åk” och träd och sten for förbi. Tomtar och troll och någon alv. Jag jobbade för att komma ut på vägen. Med det var ett grymt krondike. Kom liksom längre in i skogen. Plötslig slår höger c stolpe i ett träd. Ingen katastrof. Ingen tokig airbag löste ut. 100 meter obanad terräng. Jag hann tänka på piloter som säger ; sluta aldrig flyga fast bägge motorerna brinner.

Jag har kontroll och innan en avgrundsravin kommer jag upp på vägen och fastnar på sparklådorna. 100 meters skogskörning. Min vän Ingo brorsa fixade loss bilen med en truck. Han lyfte inte, utan drog. Och det var bara att köra. Bilen gick bra och jag tänkte att c stolpen fixar vi. Bara skära loss en från skroten. Jag löser ut bilen, tänkte jag. Nej. Volvia vill inte ha hemma lagade bilar på vägarna. Men jag hade tur.
 
Just då kom en sån där märklig klumpsumma pengar som det kan göra för en författare. Volvia löste in den. Men de hade problem. De fick byta skadereglerare då den första inte klarade att värdera bilen. En tjej klev in och jag fick 74 tusen för en -07,a med 22 tusen mil. Knappt någon som tror det. Med klumpsumman och försäkringspengarna åkte vi till Volvo. Ungarna är stora så vi tänkte på en XC60. Bettan öppnade bakluckan och skrek rakt ut vad fan som skulle rymma?En braxen? Eller en liten grillse?

 
Nu har jag en ny awd. En XC. Fanns inga vanliga awd i hela landet för jag ville handla hos Volvo och inte Nisse runt hörnet. Alla bilar hade automat och var vita. Jag deppade ihop. Hatar automat. Bettan också. Men så satt vi där i Solna på stor Bilia hade och kollat allt. Men så reste si Bettan upp och kollade på bilen framför oss. Den var manuell. De måste kört in den medan vi gick runt. Trodde vi kollat allt. XC70 awd med Haldex gen 5 som faktiskt är sämre än gen 4 jag hade förut. Jo det märks. De har tagit bort tekniskt bra grejor som kanske krånglade, eller så handlar det om all göra allt billigare. Men den är okej. Kan dra båten genom vilken lergeggapöl som helst. Men man får tänka sig för lite. Det är ju så att då man får en AWD – bil ger man sig ut på ställen man aldrig skulle göra med FWD.

Nu var vi med plast AWD som gungade likt en vattenfylld kamel. Inget fel på den. 6000 diesel mil. Komfort kallas gunget. Totalt trafikfarligt kallar jag det. En sen sväng och allt kan gå åt helvete. Och så blev jag sjösjuk. Något måste göras. Hos Volvos hustrimmare i Tyskland, Heico hittade jag ett kitt med hårdare HR fjädrar och tuffare bilstein stötdämpare B6. Och plötsligt hade jag en ny bil.
 
Ett kitt som inte skulle sänka för mycket. Kanske den blev 2 cm lägre. Det händer att jag smygmäter andra XC med tumstocken, och vissa har samma höjd. Men jag klarar mig med det. XC är ingen Jeep. Kamelen var borta, underbart. Ny går den nästan som den svarta. Och jag ville aldrig ha en XC.

På Dunlop i Farsta gjorde de en 4 hjulsinställning med prioritet på styrrespons. Experten själv sa efter tuff provkörning, att bättre XC hade han aldrig kört. Och att däcken var suveräna sa Dunlop-mannen fast det var Goodyear. Men jag kommer få göra om fyrhjulsinställningen.
 
I USA på Ipd hittade jag en hårdare bakre krängningshämmare. 25mm i stället för 21. Fabrikat HR det med. Ingen firma i Sverige hade den. Bilen kommer bli ännu styvare.

Och i veckan kom bromsarna. Skivorna – vilken skönhet. Underbara. Som Moses sten tavlor. Och så stålspunna slangar så det inte blir nått gummi gung-uppblås. Stenhårt. Och röda EBC belägg. De gula ska hållas varma för att vara bra. De gröna, nja. Röda lagom. Större ok med 6 kolvar har knappast på en XC att göra. Då pratar vi bana…men visst känns det lockande. Kanske just för det är en XC

 Men 6 kolvsok... nja. Vi får se vad BSR kan göra. Jag säger det igen, vad vackert.

Och sen har nya fiskebilen fått lite löjliglyx - en vinge av kolfiber. Mycket nödvändigt. Och så Sidesteps av plast och bara för synens skull. Men jag fick dem till grymt bra pris. Sen är det en vit bil men ett svart sjok av plast. Måste lätta upp lite. Likaså håller jag på att lacka ett kitt stänkskydd i silver. Finns inga original.

Och så råkade jag hitta ett par 20 tum 9 bred för löjligt pris. Men det har jag hållit för mig själv




Ett litet ps) I min förra blogg skrev jag om min stora kärlek och vän, i fisket i livet. jag är inte med i FB så jag gjorde ett massutskick på epost där jag försökte förklara. Råkade nämna en tidning och missa skriva ut en nolla. Tecknet för inget. Det tog snett. Jag ber om ursäkt här.






lördag 21 oktober 2017

Den obefintliga svampbloggen

Så här såg natten ut. Båten uppe och inget vill bli klart. Allt är tungt och tar emot. 21 oktober. En sån här blogg eller FB inlägg trodde jag inte att jag skulle göra. Den töntigaste av alla. SVAMP-BLOGG-FB
- Kolla vad vi hittat i skogen, hela jävla bordet fullt och vardagsrummet och ungarnas rum och toaletten. Svamp, svamp, svamp. Jävla svampar. Svampar i håret och i näsan och gud vet vad
Vilken idiot med synen i behåll skulle inte hitta svamp - och sen ska de rensas.

Coola ner nu. Du är inte i balans. Inget är i balans. Visst har jag det bra.  Men det går nog skakigt för tidningarna jag jobbar för. Glädjen från 90-talet är borta. Alla är stressade och pressade. Saker missuppfattas i farten och blir till något stort skit som det inte är. Ingen har tid att prata i telefon och spåna fram bra reportageidéer. Det är ju så mina bästa reportage kommit till. Man har pratat en halvtimme med redaktören och plötsligt så har vi kommit fram till något genialt. Nej. Nu ska det vara billigt och gå fort och det riskerar att märkas på kvalitén - att det inte blir så bra det kunde bli. Hur många fisketidningar finns kvar nästa år vid denna tid? Ångest. Fler frilansare om mindre utrymme. Och jag märker att detta sliter på min hjärna. Vad är glädjen? Folk missuppfattar mig hela tiden just nu. Vad fan jag är säger snubblar jag till och det blir snurrdumt. Och slår tillbaka. Konflikter. Just för att det går för fort. Rädslan att bli av med arvode och jobb. Jag har i mitt liv så gott som heltids jobbat på fisketidningar, och nu fått tagga ner. Skriva på annat - böcker. Visst jag har haft det bra, bäst säger vissa. Fint arvode - men det har jag slitit för. Jag hoppas av hela mitt hjärta att alla våra fisketidningar vi har i dag får finnas kvar under överskådlig tid.

Tillbaka till svamparna. Det där var oktobers grundläge. Så här såg morgonen ut. Undra vad det är för sorts klimat. Just såna här dagar har Gud gjort något sorts nollklimat.
Bettan är jämn och stabil. Mot svampskogen.


- Jag har ont i knäna. Försöker jag
- Ja då ska du ut och gå i skogen. Du har ont för du är tjock och rör dig för lite. Hon tvingar i mig några matskedar olivolja som smörjer lederna och sen i stövlarna. Själv skulle jag vilja ha någon form av knark.
Skogen är tom och tyst. När jag gör författarbesök i Bergsjö i Göteborg tror de att det vimlat av farliga djur. Nej. Det är helt tom.
Bettan hittar svampar direkt. Jag hittar ett trä. De hinner inte bli så stora och gamla i dag. De står i raka rader, Gallrade för att det sen ska bli lätt och avverka och se lika ut. Åker man upp till skogen i Norra Dalarna vid Storån så är man i skogen. Det här är en åker.


Här har man glömt att asfaltera.

Jag följer vägen, lätt att gå och det står gott  om svamp vid vägkanten. Det är såna här vägar som leder till häxan i Hans och Greta. Jag lämnar vägen och ska till ett bra ställe. Lite lurigt att hitta. Bettan och jag kör med riktiga kompasser med nål. Alltså jag orkar inte appar och fanskap. En kompass är en kompass. 1000 årig grej. Den jag använder har jag snott i skolan. Mitt lokalsinne har jag ärvt av pappa. Hålla på och fjolla med en telefon, och GPS. Nej en riktig svampplockare går efter myror och lava och björnbajs. Samt känsla. Det där kan vara jobbigt då vi är i en stor skog i Dalarna och Bettan och jag tycker helt olika åt vilket håll vägen och bilen ligger...och så har hon rätt. Hårt för min skogsmannakänsla. Sur och tvär.


Stenar finns i skogen – är stenen skogen eller är det en sten? Är det träden som är skogen? Ett kalhygge skulle man ju inte kalla skog – fast stenarna ligger där. Jag blir förvirrad en stund. Är en Älg skog? Eller troll? Eller Hans och Greta?....Nej nu bar det iväg. Svamp var det. Är svamp skog?



Ja, jag hittade en, och fler och fler och fler. Kul. Inte laxfiske direkt. Men bra för knät. Det fungerar bra. Även i sugande myr.


Gammal stubbe, är det skog?

Mer natur.

Ännu mer natur


Svampplockare. Svampsonker på dialekt då de här säger bär-sonker om de som plockar bär. Då är jag även en laxsonker.

Jag har plockat klart. Skyller på knät men känner ingenting.


Knäpper lite kort i stället



Gammal eldstubbe. Kan ha varit med om flera skogsbränder under flera hundra år. Innan skogarna blev trädåkrar.

Sen ska det rensas men jag vägrar. Jag har ju köpt nya bilsport och sen är inte mina svampar skräpiga.



Och livet känns betydligt bättre.
Ja, ja - denna kommande vinter ska väl kunna plockas som de andra 56 stycken.


måndag 2 oktober 2017

TIMBER...med Magnus Uhr

Detta var nästa lika spännande som laxfiske då allt stämmer. Men först från början.
Omkring år 2000 köpte jag en tomt som satt ihop med min tomt, i byn Yvraden i Mora. Det var sista biten av en liten skop som hette Pikskogen. Det här är trakterna som jag växte upp på skol-loven med morfar och handlaren Atomragnar och yrkesfiskare och tillika originalet Perols-Erik. Troligen oäkta som Till konstnären Anders Zorn. Just i den här byn föddes Zorn som oäkting. Yvraden betyder på dialekt övre raden. Jag skev tre skapligt tjocka barnböcker om de här byn och morfar Kaspar och Atomragnar. Jag satt i min sunkiga lokal i Farsta och skrev. Fönstret vette helt nära linje 18 T-banan gröna linjen. Vattenskadad lokal med myror och jättespindlar. Efter krångliga turer där Carl Axel Fall och Svante Weyler spelade stor roll kom böckerna ut. Otroligt.


Och så en dag innan sista boken i serien var kvar var ungarna och jag i Gesundabacken. En post var det. Grynig, jobbig snö. Jag höll på att lära dem utförsåkning. Total-pennalism. Skrik och gråt. Nödstoppen gick varm. Jag kuta i slalompjäxor lång ut i skogen och bar ungarna ut i pisten. Ja även vid åkning fick jag kuta ut i skogen. Svetten rann. Och så ringde telefonen. Det var en kille som bröt på finlandssvenska.


- Jo, det är Mark Levengod.


- Vem sa jag? Och försökte dra en unge ur djupsnön utan för pisten.


- Jo det är Mark Levengod. Jag är programchef för SVT,s barnteve.


- Skojar du sa jag. Finns du?


- Nej, kan vi äta en lunch och prata om dina Atomragnarböcker. Jag har en idé.
Jag fylldes av en mycket märklig känsla. Som typ Neil Armstrongs första steg på månen. Vad fan är det som händer?


Och plötsligt kunde ungarna åka skidor


Det samtalet var nog en av de större överraskningarna i mitt liv förutom att jag fått träffa mina barn. Så blev det julkalender med Sven Volter, Per Oskarsson och hela eliten. Och böckerna är uppe i 6,e upplagan i Tyskland. Jösses. Jag är glad. Arbetet bland spindlarna och myrorna bredvid grönalinjen 18, var inte bortkastat.


Ja, tillbaka till vad jag skulle sagt. Skogstomten jag köpte hade 15 björkar i mammutstorlek och 40 meter höga lika gamla som morfar skulle vara i dag. Sen enorma granar. Och andra obestämbara lövträd. Och ÅNGEST. Och ÅNGEST. Och Ångest,


Men så hade jag tur att bli vän med fiskaren Magnus Uhr som har firman Urskog som bara tar ner träd på konstiga och helt omöjliga ställen i bebyggelse. En och en halv dag var allt nerlagt och kvistat. Otrolig spännande. Just när vi tog den otroliga 40 meters björken och hade en marginal på 20 meter att lägga det. Lite vind och lite sned stam. Men Magnus hade redskapen, kunskapen och så det där man inte kan bestämma och sätta namn på. Känsla är för klent ord. Det här var magi och märkligheter. Men hela arbetet. Att veta vilka man ska ta först och utnyttja de andra att styra och även spänna mot. Jag här mig mest undan om jag inte behövdes som vinschare. Magis satte ut pinnar med lite flaggplast på där toppen skulle landa. Jag hade kunnat kora kicken race och stått vid pinnen. Men då hade jag blåst bort i stället av atombombs-vinddraget.  Det räckte att stå 15 meter ifrån får att håret skulle fladdra. Nu är det klart. Jagar skotare som kan få bort allt.


Det är fantastiskt. Tack Magnus.
Bilderna får berätta själv.


MAGNUS UHRSKOG AB TEL 072 5678586
















































Alltså för den som missade: MAGNUS UHRSKOG AB TEL 072 5678586
----







Måste bara tilläga en obetydlig men mycket mystisk på gränsen till pervers sak. Var in på macken¨: Redaktören på "den" fisketidningen var på omslaget igen. Kanske jag såg fel. En tvångssyn. En redaktör håller sig i bakgrunden och spelar med medarbetarna. Jösses. Dubbeljösses. Jag har inget med  det att göra och ska skita i det. Men trippel-pucko är ett ord. Och fippel-hävdelsebehov som grundar sig i....Ten minutes out stay skarp. Roger in och ut. Men jösses igen.