måndag 11 december 2017

ketchupflaska - bäst före datum aug1972


Varför dras jag till dessa platser? Min egen förgängelse... Den blinkningen. Sista laxen drar man när som helst. Skärvan man lever på. Men i stort handlade det om att se hur dessa människor levde förr. Inga nöjessaker i någon av de väglösa gårdarna. Bara arbetsredskap. Närmast nöje fann jag på ett ute dass - underklädssidan uppslagen i en katalog från 1959. Det är livet. Det samma som nu. Samma skit och Jag drev runt i somras och fota i Västerbotten - hela sommaren. 3 månader. En del finns på bloggen. Helt onödiga bilder som inte ger pengar. Men att fotointresset sen bardomen finns kvar visar på liv. Att det glöder under askan. Helt onödigt arbete drivet av....ja ett bevis att skärvan livsglädje finns kvar. Lusten att kliva upp. Ta på sig jobbaresviden ta kamerorna och ut i väglöst land efter ödehus. Tung blöt skog. Tunga blöta kläder. Men så står gården där.


 Jag borde tjäna pengar. Jag hade under sommaren möjlighet att åka vart som helst i landet och få hjälp att göra reportage. Nej, förgängligheten drog. Kents hjärntumör visade sig nu i hans själ tagit skada och människan var borta. Vi som meckade båt i våras. Och det brorsan råkat ut för. Och min vän Jimmy. Och en väns självmord.

 Jag kunde varit i Norrbotten, Västerbotten. Var som helst och gjort fiskereportage. Räkna pengar. Nej den där skärvan ville något annat. Gör nått på helt tysta platser där allt redan hänt. Jag har hittat en FB sida om ”om övergivna platser” blev jag glad. I förgängligheten är jag totalt öppen. En ängel på varje sida. Skärvan av glädje jag hade som 16 åring över min kamera bär mig. Jag la fiskereportagen åt sidan. Bokskrivandet hade jag redan fått get upp på grund av sjukdom. Jag klarar bara kortare jobb. Men jag skriver nog fiske bättre än någonsin nu. Och det kanske inte märkts än. Mycket ligger på redaktionerna i väntan på tryck. Måna redskapsartiklar skrivna av redskapsarbetarna ska tryckas. Men snart. Under några år kommer det saker jag själv förundras över. Är det sjukdom och att jag hittat skärvan i allt det tunga. Visst blir det mycket skit också för pengarnas skull Men min lägstanivå har alltid varit hög.

 Men snart kanske bokskrivandet kommer igång igen. Jag har en dröm. Jag har skrivit 14 böcker och tycker alla är fel och absolut inte den bok jag vill skriva/skulle skriva. Dogge är nära och Isdraken. Men ändå. Jag har offrat allt vad jobb och karriär heter och är för att skriva den där boken. Visst det blev ett jobb. Bara sådär. Jag har aldrig velat haft ett jobb. Jag har velat något annat. Som Olle J sjunger. ”Gud uppfinn något nytt för oss med hjärtan som elefanter” Mina närmaste vet det. Resten ser mig som Bad Ass. Och det är också sant. Jag hjälper och går emellan om nått är fel. Och saknar rädsla. Just den rädslan. Det finns någon att tacka för det. Hemskheter. Annars har jag faktiskt ett rädd-djur vid min sida. Jo Jag jobbade eller var anställd i 10 år på en avdelning på Lovön där det inte ens finns någon avdelning. Sista åren var sjuka. Jag gled mot en annan avdelning som ... Eller finns nått. Det fanns inte på några kartor. I dag är kallakriget slut så deras verksamhet är splittrad. De hjälper svenska trupper utomlands och skyddar dem. Sen ör det nog en hel del avlyssning som gynnar svensk industri och sånt politiker och diplomater behöver veta. I alla lägen från den fånigaste diplomat möte till att hjälpa svenska och utländska styrkor på ”rätt” sida. Oj, vad detta for iväg. Jag har inte sovit på 3 dygn. Ett av alla hjärnfel.

 Men att hitta en gård och komma in i ett orört kök sen 1972 då skogsmaskinerna tog jobbet är märkligt. Allt ståt still. Jag har bilder på bloggen och mycket på hårddisken. Bäst är att direkt gå till skafferiet och vända på e ketchupflaska och se utgångs året. Min svär son som är tvärskärpt i alla lägen sa om alla mina blandljusbilder från kök att det var helt dammfritt. Inga mänskliga hudavlagringar som är just damm . Ingen har dragit in pollen. Helt rent och de gick omkring 1972. Släkten tog skogen. Husen sket de i.

 Jag trivs där det är det är tyst och allt redan hänt. Kanske jag är trygg där i ett hus med 60-tals möbler och en Hylands Hörnan tv från 1962. Och allt stannat. Känner jag mig odödlig en stund, eller är det tvärt om. Jag söker förgängligheten och min död och fjuttiga lilla liv som fladdrar förbi. En bagatell.

Här är länkar an sommarens arbete. Vist hade jag kunna slitit mer. Men när jag inte vet vad jag ska ha det till är det svårt att fälla den vassaste lansen. men att jag fri-fotograferar så pass hårt är bra. Drivet finns där. Under aska finns glöden. Jag har klara sömnproblem nu och skyller, där det dyker upp, dåligt språk på det


Här är fler bloggar från mitt fri foto och skrivande i stället för att tjäna pengar i somras. Nu har jag köpt två nya fullformatare. en Canon 1d X mark ll och en 6D X Mark ll. Så nu ska alla mina mark ll rödringade gluggar få visa vad de går för. Kanske det blir en liten utställning i Sune Jonsons museum i Nyåker någon mil från där jag bor. Och det är ett jobb gjort utan att synas. Att dundra på näten, att som i fiskesvängen är helt hysteriskt och handlar om att sälja, sälja, sälja och sälja. Jag skulle kunna fortsätta. Alla fiskekändisar i dag är i stort redskaps kändisar. Tragiskt. Visst vissa är kända för att de är för jävla otroliga på fiske. Men sen...För lite görs med hjärtat och den lilla skärvan av glädje - lycka.
Men det roliga har varit bollande med bilder och fotografi-pratet, och pratet om duktiga väldsfotografer. Med JHD MORFAR, själv en av landets främsta fotografer, Jan Håkan Dahlström. Han ingick i skaran av idoler jag hade som 25 åring då jag höll på komma in i gruppen av de bästa dokumentär fotografer. Jag gick i Münchenbryggeriet fotoskola och cirkulerade som en satellit kring vissa stora. Efter fotoskolan sprang jag på några av de stora på Mira, bildbyrå med utställningar. Jag blev bjuden på en fest de skulle ha. Och någon viste vem jag var för jag hade sprungit som en galning att visa dokumentärbilder. och jag höll på att kopiera för att komma in på konstfack. Rektorn hade sagt att jag skulle söka. Det var andra försöket och de sa att jag hade haft otur. Samt att jag kopierade och sprang på Mira för att bli med i den bildbyrån. Där alla mina hjältar var med. Ja, samtidigt jobbade jag som kopist åt 15 fotografer. Allt låg klart. De visste vem han var. 26/27 åringen, mycket har jag hört efteråt. Jag fick in jobb i arbetaren och fib kulturform Allt var klart. Så kom muskelsjukdomen. Jag var lam i ett år och återhämtade sakta. Det tog en 10,15 år innan jag var tillräcklig bra. Men det var försent - borta. Och jag fotade inte längre. Jag har fått några skådarna smällar. Vi är många som fått det medans andra bara glidit fram. Hur lätt som helst. Eftersom jag mest  var liggande under början av 90 talet, läste jag en tre böcker på samma gång och skrev som en galning. Jag fick mina favoritförfattare. Började själv plugga dramaturgi, läste allt och blev förvånad ATT: det där vet jag redan. alltihop. Bäst var att studera filmdramaturgi. Författare kan bre ut sig och skriva en massa skit som inte har med historien att göra. Film däremot - 90 minuter. allt måste betyda nått. Det satt i kroppen. Så jag har hållitganska exakt 2000/ två tusen lektioner i dramaturgi i högstadieklasser. Mitt sommar jobb: med JHD Morfar som mentor. Han är också laxfiskare.



Bloggar jag gjorde i somras i byar där mjölkpallarna föll för 50 år sen. Och Slas tog kepsen och gick till nästa.

https://atomragnar.blogspot.se/2017/07/jakten-pa-det-bla-huset.html

https://atomragnar.blogspot.se/2017/07/vilse-och-det-bla-huset.html

https://atomragnar.blogspot.se/2017/07/letande-efter-det-bla-huset.html





 







torsdag 7 december 2017

Musikåren vart tog ni vägen?

Här kommer lite… jag vet inte vad. Jo, en stor del av mitt liv. Musikåren. Åren är sedda från mitt håll. Det här är min upplevelse. Betraktelse. Ni som var med på riktigt ser säkert något helt annat. Men om man under typ 12-15 år köper 22 gitarrer bör man tänka över det. Detta jag beskriver här är nog bästa åren i mitt liv. Jag hittar inte alla de bilder jag vill hitta. Exempelvis när de är på väg med sina gitarrer till replokalen på Tuben. Jag vet det finns på någon hårddisk- skit i det.

Erik är 12 år och grundläggande rockrifftränas in
Jag måste erkänna en sak som inte är helt normal. Det finns ett gammalt uttryck att barnen fick aldrig det piano man själv aldrig fick. I dag är det gitarrer och trummor och så, vem vill ha ett piano…..Och mina barn fick – kan man säga. Eller så var det jag som fick pengar och köpte och skyllde på barnen. Bägge mina ungar gick Frysens musikskola. Med inriktning rock.
Eriks rum och hans första ljudkort till pc. Vilken mardröm att köra studio på pc. Speciellt om den används till annat. Sladdhärvan kommer senare. Jag tror minst tio hörlurar har rullat under stolen och blivit...

Helenas första egna gitarr. En Epiphone Les Paul Studio Gothic av äldre och bra modell.


Vårat vardagsrum bestod av Tonys synttrummor och min 32 tum tjocktv
De var redan bra beresta i den moderna musikhistorien från Robert Johnson fram till Skate punk. Sen blev det grolande eller hur det stavas. Dödsmetall och dubbelpedaler...  ja fort är ett stilla ord. Offsprings snabbaste låt står still. Det blev flera bandkonstellationer.
En tidig spelning på vår teater.


Erik 12 år med sin nya fender squier som jag plockat ut bland 10-15 st på Tyresö musik. Helt underbar och lättspelad. Senare ombyggd så bara Erik och Buddy Gay gillade den. 0.13 strängar. Fjäderhuset fult så inte stallet skulle stå rakt upp. Proffsfixad för att få enorm stränghöjd

Jag sa till ungarna att det är okej bara de inte offrar marsvin på scen.

 
Jimi som alltid håller solona som de ska va.
 
 
 
 
Micke på spelning i Kungsängen
 
 
Anti och Jimi
 
 
Helena på spelning på klubben Fryshuset. Hon tyckte allt stämde....ääähhhh
 
 
Däremellan hade det passerat allt. Led Zeppelin . Wilmer X (Erik) Ozzi. Iggy Pop. Him, Ja allt. Erik kom spingande då han var tolv och sa han hittat nått skitbra; Creedence Clearwater Revival. Sen bara rullade det på. Erik blev mer Blues och hittade R. L. Burnside tidigt och mycket dold musik till mig. Helena blev svartrockare. Min egna lilla Svart Alf.
Fryshuset klubben
 
Jimi i lite mer trubadurstämning
 
 
Fender squier efter några år 5cm stränghöjd EMG mikar. Nu platta och ny elektronik och fullfjädrad.
Replokal hade de nere på Tuben i Farsta. Jag köpte alla grejor. Jag älskade det. Jo både Helena och Erik har berikat mitt musik liv med många ovanliga och svårfunna band. Men jag visade på den gamla hårdrocken tidigt i deras liv. Under några år kanske 15 var huset fullt av spelande och musik ungdomar. Härlig tid. Nu är det tyst. Och en viss sorg för förändringen.
Jag med Helenas ESP. Den riktiga - om man tittar på prislappen
22 gitarrer köpte jag under typ 12-15 år. Allt började med att Helena hittade brorsans och min stulna och slutspelade Gibson les paul custom. Hon var omkring 12 år när hon fan den. Vi köpte gitarren av en skum typ i trappan där vi bodde på Förvaltarvägen i Solna när jag var tolv år.

Sanna på trummor på vår teater
Helena gav sig fan på att förstå hur brädan strängarna och banden fungerade. Systemet. Hon är matematiker och tog en Master i teoretisk fysik när den här svartrockar perioden var över. Hon hatade att hon inte var född i Rågsved då Ebba grön levde och tiden då punken blomstrade.

Ibanez SM 7 SMASH BOX, och du har dizz för livet.
"The Smashbox is the most aggressive
weapon in the Tone-Lok distortion arsenal"
Om man seriekopplar två....
Sen blev det mer åt Nationalteatern och proggen. Jag allt som är bra. Grolandet kunde jag vara utan. Alla 22 gitarrer är inte dyrgripar. Och de är nu utspridda hos Erik, Helena, Mora  och Västerbotten. Andra är utlånade till…? Men ett tag var det en underbar syn då väggarna och gitarrställen var fulla i studion. Doften, doften, doften. Vissa passar för regniga varma sommarkvällar med öl i parken. Andra på 6:e Tunnan i Gamla stan. Eriks första gitarr var en låssas Fender = Squier som är Fenders billig farmar-gitarrer. Gibson har Ephifon. Men det är en speciellt lätt och smidig serie med tunn hals. Den har han, eller någon annan kastat pil på. På Tyresö musik hade de just fått hem 15 stycken och jag gick igenom alla och hitta en som verkligen skiljde sig från de andra. Underbar. 09 strängar och lättspelad.
Senare byggde jag om den med ny platta och EMG-mikrofoner. Erik förstörde den för mig med vad jag tror är 12-13 strängar och 3 extra fjädrar i stallet. Lika gjorde han med den äkta USA Fendern han fick då han kom in på Frysen. Och sen råkade jag bara köpa en USA Telecaster. Men visst fler satte i fler fjädrar vrål hög stränghöjd och 0,13 strängar. Så kunde inte jag spela på den heller. Nej det skulle vara Buddy Guy som körde grova strängar och lärde Hendrix en del.
Researsenalen. på laxfiske En fin Ibanez akustisk bas till höger. Har mik.

Anti var den som alltid gav mest
 
Eriks koppling till första studion
 
 
Finkopling mellan datotLine6 ljudkort och Zoom H4,an på bordet.
 
 
 
Tidig spelning på vår teater
Helena var mer åt Gibson Les Paul hållet. Hon fick en gothic modell. Men hennes ESP som vi lät stränga om är underbar. Han som strängade om den spelade med John Holm innan han blev gitarr-byggare på heltid. Trots ”elfenbens” kant längst halsen så blev det underbart bra. Det var för grova pansarband på den för henne i längden. ESP, är en vacker svart i Gibson Les Paul anda. Blanksvart med åldriga ”elfenbenskanter” och guld hårdvara. Vi hjälptes åt att betala den. Hon hade sommarjobb.
Spelning på Tuben eller Klubben på frysen

Vad har det kostat. Ha, ha, ha. Det var en otrolig tid med musiker ungar i hela huset.

På väg till puben eller nån spelning. Åren går. Pulkbacken, skit. Ska man köra själv
Sen studio. Erik och jag försökte bygga en med pc som grund. Vilket helvete. Det fick bli MAC och ett Rme fireface 400 ljudkor för 7 lakan. Sen fungerade det. Peter Degerfeldt som är ljudtekniker på världsevenemang som melodifestivalen och åkt på turné med Kent som ljudtekniker hjälpte oss. Både tipps vad vi skulle skaffa och start-upphjälp. Då Helena flyttade ut och vi fick ett tomt rum, byggde jag en riktig studio med ett RME 800 kort som hjärta.
Sanna på trummor
Jag har nog haft roligast under denna resa, men ungarna har blivit enormt beresta i musik. Jag köpte mig digitaltrummor och var med på ett pyttelitet hörn.

Emma in the mod
Helena lärde sig hela tekniken och alla gitarrens band i teorin och mattematiken bakom. Men blev väl inte så vass som Erik . Efter att Idde Schultz hört henne sjunga på frysen där hon jobbade blev Helena direkt flyttad till sång. Erik har aldrig lärt sig brädans matematik. Han bara spelar. Och gör så än. De hade flera band. Ett band då båda mina barn var till-sammans gjorde Erik otroliga saker på brädan – men de var aldrig repeterbara, vilket gjorde Helena irriterad. Jag var med på otaliga spelningar och fotade och spelade in. Och en del bra finns inspelat.

Erik på en spelning jag höll på få
sammanbrott på. 500 i publiken. - jag tar solot.
Men han hade lärt sig boxarna som är det stora trixet.
Bara man inte går bort sig.
Musiken kommer de alltid ha med sig och jag blir lycklig då de gör något tillsammans. De brås på farsans sida som var ett gäng oräkneliga syskon. De sjöng och spelade på dansbarnorna kring Handen i Stockholm. Pappa sjöng i kyrkan så alla andra tystnade. Då älskade mamma honom en kort stund.
Nu spelar och sjunger barnen för skoj skull. Det kan ingen ta ifrån dem. Det lustiga var att det tog lång tid för Erik att våga börja sjunga. Helt klart är han musikalisk. När han började med sina solon var jag grym och sa att det lät som glassbilen – men det gjorde ju det. Ska man hela tiden säga att det är bra då det inte är det.

Efter det blev solona bättre. Han fick ett munspel och efter tre dagar kunde han det. Han fick en avancerad pianopryl till studion. Inga problem.
Replokals utrustningen som bara står. Det finns mer.
De kommer nog till pass i något av alla tillhåll man har
Jag ser fram mot att koppla mina digitaltrummot till 600 W PA,t och bara ösa

Men viktigast var stridsvagnsmicken till munspelet, den gjorde att han började våga sjunga. Det dissade så mycket att inget lät fel. Då tyckte jag han skulle ha en riktig mik. Ja, visst.
Tony på en spelning i Bro eller Kungsängen. Han var inte nöjd. Jag tyket det lät kanon med gula proppar och hörselskydd Gggrrrrooollll

Men kan någon sjunga så är det Helena. Hon knäckte på Frysen, Klubben och Debaser Slussen.

Men alla dessa konserter var spännande och slitsamt för nerverna.
Erik och Anti har inte riktigt kommit igång

Om de andra var svartalfer så vägde Emma upp det med råger
 
 
 
Det kunde vara tjafs bakom scen. Ingen ville ta gitarrsolot. Men Erik sa bara lugnt – det fixar jag…jag tar solot. Utan träning på just det solot. Men han kunde sina boxar på brädan som jag tjatat om, då kan man fixa vad som helst. Om man pojkrumstränat.

Ooohh mina nerver. Och så la han ner de olika gitarrerna han skulle ha uppe på scen på scengolvet. Stämningen gick ur direkt. Men med några sekunder till nästa låt med annan gitarr så skruva han in det perfekt på gehör. Jösses. Magsår.

Alltså förstår ni, mer laxgura finns inte.
Vi ska spela upp dem i sommar
 

Fråga mig inte vad det är med gitarrer. Men det är som med flugrullar. Och alla studioprylar. Obeskrivligt trivsamt. Värmen från elektroniken. Även vanliga förstärkare och högtalare.


Jag ska återkomma med det här. Men gud så gott en ny gitarr luktar. Den senaste blev en plåt/koppar. Fantastiskt. Men tyngst är vår ombyggda Fender = Squier med EMG mikar. Mikarna är dubbelt så dyra som gitarren.

Snart måste jag köpa en egen bra gitarr. Erik har lagt beslag då de jag tyckte var lättspelade = låg stränghöjd hela halsen utan skrammel, och 0,9 strängar. Nej, så Kommer Byddy gay. 3cm stränghöjd och 0.13 strängar

- Va fan, säger ja. Den med.

- Det måste kunna gå att bända lite, säger Erik.

Jag ska ha en…nu blev det svårt. En. Vad är en, när det gäller gitarrer. Men det blir nog en Telecaster/ Stratocaster, USA modell som jag byter till EMG mikar på. Varför? Jo, för det går.  I dag, ja - Helena spelar mest på den akustiska fendern som Tommy fick av någon i tunnelbana.
Vår nya studio, fick lite Tysklandspengar över när Atomragnar trycktes i 6 Tyska upplagan

Utanför replokalen på Tuben.
Men hennes röst. Som liten kunde hon inte säga R men det ordnade sig. Det var ett problem. Men hon avväpnade alla direkt med att säga. Jag heter Helena och kan inte säga R. Det hörs ett unikt r när hon sjunger. Lyssna på Madworld där Erik spelar piano och inte vet riktigt hur han gjorde. Men Helenas tunga ligger fel på ett unikt sätt – säger pappa. JA – det är min blogg, skaffa egen. Och skryt om era barn. Nej – jag är glad åt den här tiden. Livet har sina roliga stunder. Och sina skräcksvarta

En del musik är utlagt på nätet, då de orkar. Och Helena är arg på Erik som gör covers då han gör bra egna låtar som Our Fire. Och han spelar allt. Han kan inte brädan eller pianot mattematiskt som Helena. Men han vet hur de ska användas – och ska sanningen fram……Den riktiga … så är det Helena med sin matematik som visat Erik vad fan som går och inte går.

Jag älskar er. Och detta gjorde vi tillsammans. Min bästa tid. Tänk Helena då vi skulle träna ackorden och licksen till Frysen. Du tävlade mot STHL,s alla pojkrumsvirtuoser och fixade det. Jag var så nervös. Jag lärde mig intagningsuppgifterna hjälpligt sen körde vi.

Jag ringde från havsöringsfisket du sa att du kommit in. Det var som att sätta den i krysset på BIG RED MACHINE. Vladislav Tretiak. Han bara sprattla på isen. Föresten hade jag en moped som Vladislav Tretiak bucklat till framlyset på då han lånade den vid Mora ishall då de var i Mora och träna.


Musikåren var underbara år. Ni ska alla (då) ungdomar ha stort tack.

Helena - Det var som vi tog oss in på Frysen som var din dröm som i Matrix då de kliver ur hissen i foajén.

Nja, snarare så här ser studion ut.
Börjar bli gammal. Går Macen sönder passar inte en
 kontakt i dagens mac. Bara ta i trä.







 

 
 
Avslutning på klubben.

 

Debaser Slussen maj 2010 Tryck och titta på VIKING, orättvist av mig. Jag har hela Debaser inspelad. Men jag missade helt med ljudet. Och det var för mörkt. Nån tekniker. Han drog på ljuset på sista låten åt mig.

https://vimeo.com/21837505

Och här är hembränt från hemmastudion