lördag 21 mars 2015

Laxfamiljen 2008



Vår årliga familjefiskesemester i Norge är en blandning av militär manöver, rock tour och familjen Adams. Det är Jag, Bettan och barnen Helena och Erik samt svågern Kjelle. Ungarna har blivit stora, nitton och sexton år. Jag är glad att de fortfarande vill följa med. Problemet när de var små var att de aldrig sov och Bettan och jag fick fiska lax i skift, samt att de matade bondens kossor med svampar och mystiska bär. Problemet i dag är att alla ska fiska. Fem personen ska ha vadare, reserv-vadare, spön rullar, vadarjackor. Och sen allt annat nödvändigt som datorer, elgitarrer och förstärkare. Därtill mat och kläder för två veckor. Hur får man in allt detta i en Volvo V70? Det går inte. Lösningen har blivit min Linderbåt. Jag minns vad Lindergubben sa till mig då jag hämtade båten på fabriken i Småland.

- Du får absolut inte lasta något i båten då den ligger på trailern. Den kan ta skada.

Men det är fel. Det går att lasta hur mycket som helst i båten. Flera hundra kilo. Och utan Linderbåten skulle det inte bli någon resa.

2008 blev det rekordpackning. På något märkligt vis blir det rekord varje år. Bakfjädrarna trycks ihop mer och mer. Hjulen står ut som på en kissnödig ko. Var går gränsen? Det måste finnas en gräns. Den lagliga har vi passerat för länge sedan. Jag tänker på den mekaniska gränsen. Vad tål bilen?

Efter hundra mil är vi framme och det tar mig en hel dag att sätta ihop utrustningar till hela familjen. Erik som är yngst började i år att kasta underhands med en teknik som slog oss alla. Jag och min svåger Kjelle som slitit hårt i många år för att få till en fungerande kastteknik med tvåhandspöna stirrade förvånat. Ungen fullkomligt briljerade, och det kan knappast vara vi som lärt honom. På något sätt har han förstått och fått känslan. Som far blev jag förstås stolt, men när han började briljera med märkliga snake-kast sa vi åt honom att något sånt vill vi inte se. Helena provade lite olika tvåhandspön och kom fram till att Kjelles dyraste 12 fot Göran Andersson-designade spö var bäst. Så då blev han av med det.
Ingen av ungarna har fått lax på fluga. Det är min högsta önskan som fiskefar. Men jag vet ju hur svårt det är. Knappt att man lyckas själv.


Observera kotten som står i aktern och fiskar
 
Det är lågt vatten och fisket är trögt. I väntan på regn åker vi ner till kusten och letar sjöstjärnor, eremitkräftor och pilkar torsk från båten. Regnet kommer och laxen stiger. Vi ser fisk som visa sig i en bergig hölja. Erik får gå först. Det är knepigt att kasta. Hela familjen sitter högt och ser hans fluga svepa genom vattnet. En lax går upp och tar. Den fastnar och Erik drillar. Fisken rusar snett uppströms och hoppar. Det är en trekilos och jag börjar skrika ut goda råd så det ekar mellan bergsväggarna. Den galnaste av sportpappor tar plats i mig. Typ en sådan som springer ut på plan och klappar ner domaren i en pojkmatch. Eller stryper tränaren då ens barn inte är med i toppningen av laget. Jag kan inte handskas med det här. Erik drillar sin första fluglax och jag skriker och gormar. Familjen kör iväg mig. Jag ligger bakom ett klippblock på behörigt avstånd. Med svår hjärtklappning smygtittar jag och ser Erik drilla klart och landa laxen. Senare samma dag får Helena på sin första fluglax. Den tar på en blanknacke. Spöt står i tvär båge. Fisken är stor, för stor. Självklart får jag panik och börjar skrika en massa motsägelse fulla tips. Jag blir tvungen att gömma mig bakom en buske. Laxen lossnar efter tio minuter. Jag är oförmögen att resa mig. Men Helena tog det bra.

- Den var stark, sa hon och fiskade vidare.

 
Några dagar senare tog hon en liten lax på enhandspö. Jag höll mig undan. Vi andra fick också lax. Så pass mycket att vi nådde gränsen. Bilens mekaniska lastgräns. På väg hem, mitt på skogen mellan Valsöbyn och Krokom, fylls cupen av svår gummirök och bilen börjar vibrera. Värre punktering har jag aldrig sett. Rena racingpunkan. Vänster backdäck är helt uppskuret av skruvskallar som fäster innerskärmen. Även vänster backdäck är skadat men håller fortfarande tätt. All packning måste ur för att komma åt domkraft och reservdäck. Vi måste också montera bort innerskärmarna om däcken ska hålla hela vägen hem. Medans vi jobbar med det här packar ungarna upp sina gitarrer och sätter sig i båten och spelar Scorpions låt  Wind of change.