tisdag 22 januari 2013




Sitting Bulls fjäderskrud

För några år sedan var jag i USA och fiskade bass och walleye i Nord Dakota. Eftersom jag inte är speciellt berest var det en mycket stor upplevelse för mig. Tidigare har jag typ bara varit i Norge och Tornedalen. Fred Walker som är Turistchefen för internationell marknadsföring i Nord Dakota tog hand om mig. Jag fick se Sitting Bulls fjäderskrud och Buffalobills sista buffel. Vi besökte också Fort Abraham Lincoln från vilket George Custer red med 265 män ur 7:e Kavalleriet till slaget vid Little Big Horn. Och så fiskade jag tillsammans med mycket duktiga, bredkäftade killar. Vi lyckades bra trotts att vädret var det sämsta tänkbara. Vi besökte olika vatten varje dag. Det blev som en lång fiskresa över prärien. På alla ställen var infrastrukturen för sportfiske fantastisk. Det började faktiskt kännas skumt. Alla vatten i hela delstaten var sportfiskevatten. Tillgängliga för alla om man betalt sin licens. Det fanns listor på vilka fiskar man fick behålla och vilka som måste sättas tillbaka. De attraktiva arterna var sportfiske-fiskar och totalt fredade från att dödas. Vad jag kunde förstå så bedrevs inget annat fiske än sportfiske. Staten ägde alla vatten och all fiskevård var sportfiskevård. Det är ju drömmen. Varför har vi det inte så här hemma i Sverige? Jo, de flesta vatten här är privata där de enskilda ägarna bedriver ett allmogefiske med många hundra års tradition. Då blir det lite knepigare att bedriva sportfiskevård. Men jag vet inte om jag vill ha det som det var i Nord Dakota. Allt var för mycket tillrättalagt. Betongramper, asfaltsplaner, uppskyltat och klart. Det fanns liksom inget kvar åt din egen fantasi. Staten hade gjort inordning alla vatten likt golfbanor. Det totala sportfiskevattnet där det inte går att smyga iväg på hemliga äventyr. För ingenting är hemligt. Man har helt enkelt snott allt av indianerna och gjort sportfisketivoli. Jag kanske har fel, men det var mitt intryck. Faktisk trivs jag bättre här hemma i landet lagom. Vad vill jag ha sagt med det här då? Jo, jag tror att det bor en liten ”allmoge” äventyrare i mig som inte vill bli för hårt styrd. Det totala sportfiskevattnet är inte min dröm. Jag vill vara lite indian.



 
  
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar