måndag 14 januari 2013

Relativitetsöring




Vattenståndet var perfekt, och natten skulle bli mulen och mörk. Det skulle bli en riktig havsöringsnatt. Konsulenten, Minken, Roffe och jag stod på plan utanför hytten och gjorde oss klara för nattfiske. Egentligen så var jag redan nöjd. Vi hade haft ett bra fiske under två veckor. Men Minken var i högform, lätt hysterisk uppskruvad. Om Minken inte fiskat på tolv timmar, betedde han sig som om han inte fiskat på tolv månader. Antingen har han kort minne eller så saknar han tidsbegrepp. Möjligen så rör han sig så fort då det är fiske på gång att han närmar sig ljusets hastighet. Enligt relativitetsteorin är tid- och längdbegrepp inte de samma i mycket höga hastigheter.

Minken gick på och delade upp oss i två lag och gav instruktioner för nattens fiske. han själv och Roffe skulle fiska på den nedre sträckan. jag och Konsulenten den övre vid bron. Lagledare Minken hade täckt hela älven med sitt lag. Inte en havsöring skulle få komma undan.

– På dem, sa Minken och hoppade in i bilen likt en Le Mans start.
Konsulenten och jag gick ner till bron. Det var en vacker väg att gå. Dikena var fulla av mjölkört som tycktes lysa av sig själv. Och det fans gott om vildhallon. Just vid brofästet fans några enorma buskar i vilka hallonen var mycket stora för att vara vildhallon. Vi ställde oss i buskarna och plockade våra mössor fulla.
– På dem vadå? sa Konsulenten.

– På dem vadå? sa jag.

– Vi får nog be vår läkare i fiskeklubben skriva ut något lugnande till nästa säsong.
– Vi får nog det sa Konsulenten och proppade munnen full av hallon.

Jag valde att fiska i höljan ovanför bron, och Konsulenten nedanför. Vi gjorde våra kast ut i mörkret. Jag såg bron som en svag svart siluett mot mörk himmel. Konsulenten såg jag inte men hans kast hördes. Emellanåt såg vi varandras lampor då vi bytte flugor eller trasslade trassel. Vi ropade lite lustigheter till varandra och hade det sällskapligt på håll.
Plötsligt skrek en rulle igång och jag hörde plask. Konsulenten drillande. Efter en stund blev det tyst.

– Fick du den ropade jag i mörkret.
– Ja, en tvåkilos.

Just då slet det tag i min fluga. Rullen startade. Och efter en ganska kort odramatisk drill hade jag fått min nattöring.

Den var inte så stor men jag var nöjd. Jag tog fisken och gick upp till brofästet. Konsulenten stod redan i hallonbusken. Han hade också fiskat klart. Vi plockade hallon och pratade om livet, universum, svarta hål och relativitetsteorins.
– Men sa Konsulenten och stack upp huvudet ur busken. Hur kan det komma sig att en meter inte längre är en meter om man färdas nära ljusets hastighet?

– Det är så.

– Det är så? kan du bara inte svara.
– Jo enligt relativitetsteorin så beror det hela på betraktaren. Vilken hastighet betraktaren har.

– Svårt att tro sa konsulenten och proppade munnen full med hallon.
Natten gick.

Plötsligt tvärnitade en bil vid hallon busken. Ut hoppade Minken och Roffe.
– Har ni fått något, skrek Minken.

Konsulenten och jag stack upp huvudena ur busken och sa att vi fått varsin.

– Varsin? sa Minken med en föraktfull ton i rösten.
Sen hällde han ur ryggsäck mitt på vägen. Fisk efter fisk dunsade i marken. Sju stycken mer eller mindre krokiga och sandiga öringar.

– Det här har jag fått.
– Vi fick i alla fall varsin, sa vi från busken.

– Va fan, sa Minken. Har ni kommit hit för att fiska eller för att käka hallon.

– Skall du smaka, sa jag och höll fram en näve hallon.
– ÄÄÄHHH, sa han och plockade ihop sina fiskar.

– Relativitetsteorin, sa Konsuleten. Vi har fått relativt många öringar. För en meter är inte alltid en meter, det beror på hastigheten. Och en öring kan vara relativt mer än sju. Det beror på betraktaren, vilken hastighet man har. Hur man ser på det och uppskattar.
– Ät hallon sa Minken och gick ner till brohöljan och började kasta.

Vi hörde Minken mumla uti vattnet:
– En meter är väl för i helvetet alltid en meter. En öring som är en meter kan väl plötsligt inte bli två meter eller hux flux en halvmeter.

Och sen skrek han:

– Sju öringar är alltid fler än varsin.
– Men om vi lägger till hallonen, sa Konsulenten.




2 kommentarer:

  1. Men jag undrar hur lång en meter hallon är, egentligen, relativt sett? Minken kanske vet? :-)

    JH

    SvaraRadera
  2. Härlig bild i natten med bergen i bakgrunden. En öring är alltid en öring!
    / John

    SvaraRadera