måndag 21 januari 2013


Hyllning till fiskekompisen

Självklart vill man ha fisk då man fiskar – eller hur? Under alla år som min fiskekompis Rolle och jag trollade efter lax vid Lansort hade vi ren feberlängan efter att den stora, riktigt stora laxen skulle hugga. Vi körde i flera hundra timmar. Vi fick en torsk vid fyren. En öring på 6 kilo. En lax på 5 kilo – så mycket mer blev det inte. Men vi kämpade på i regn och blåst. Kallt och jävligt. Ravioli och Pölsa.
- Vad ska vi annars hålla på med? sa Rolle.
Precis. Rolle och jag är fiskekompisar och då måste vi fiska. Hur skulle vi annars vara kompisar?

Konsulenten, jag och Rolle harvade på i Gålö Öring Cup under tio år. Inte blev det många öringar. Vi hade otroligt kul ändå. I regn, snö och blåst. Kallt och jävligt. Men vad skulle vi annars göra. Hur skulle vi kunna vara kompisar utan fisket. Alltså – det är inte många andra än vi fiskare som har kompisar. Vanliga människor har vänner och umgås och gör vadå? Min fiskekompis Jimmy och jag brukar sitta på en stock vid stranden av en älv där det knappt går upp någon lax. Vi brukar börja vårt fiske i mitten av maj då det fortfarande ligger snö och is längs älvens skuggsida. Vi går våra fiskevarv med flugspöt och sitter sen en stund på stocken igen. I mitten av maj finns det garanterat inga laxar uppe i älven. Men vad skulle vi annars hålla på med. Det handlar mycket om att sitta där på stocken. Antingen håller vi käften tillsammans eller så kan vi prata om vad som helst. Och då menar jag vad som helst. För mellan riktiga fiskekompisar finns inget förställt, konstlat, eller ytligt. Jimmy och jag har haft våra prövningar under kalla regniga tältveckor i jakt på lax långt upp i norr. Ravioli och pölsa. Vi tål liksom varandra. Men om det nu skulle komma upp lax i älven och fördelningen blir svårt orättvis, så kan det hända att vi fiskar på varsin sida av älven under några dagar.


Frekko från Skaulo och jag blev fiskekompisar genom hårda prövningar och livsfarliga båtfärder uppe på älvarna i Norrbotten . Skåne-Peter och jag har tältat under många regniga månader vid en Norsk laxälv. Blöt kallt och djävligt. Ravioli och pölsa. Under såna förhållanden, eller 500 trollingtimmar, kan du inte dölja vem du egentligen är. En riktig fiskekompis är ingen vanlig vän. Det är mer liksom Brothers in Arms.

6 kommentarer:

  1. Här träffar du tveklöst huvudet på spiken.

    Fantastisk blogg detta för oss som håller bla. "Med korpen vid ån" som en modern klassiker.

    Mvh
    HaLster

    SvaraRadera
  2. Mycket trevligt att följa dina äventyr på bloggen.Har nog aldrig skrattat så efter att läst en artikel om ett laxäventyr ni tydligen hade i Stjördalsälven du och dina vänner.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var nog om brorsans benbrott. Kommer nog lägga ut den här på bloggen. Bättre att de lyckade texterna får flyga ut på nätet än att de försvinner i ett hårddiskhaveri. Alla läser ju inte fisketidningar

      Radera